”We have a dream”:
Habo kommun där alla är välkomna om man vill bidraga och respekterar svensk lag och seder.
För illegala är gästfriheten ytterst begränsad. Avtalet med
Migrationsverket har rivits upp. De som har bosatt sig i kommunen vill assimileras. Efter att ha genomgått kommunens språktest har de ingått i den svenska gemenskapen. Hemspråksundervisningen är
slopad och bidragen till invandrarföreningar har dragits in. I Habodemokraternas mönsterkommun har mångfaldsplanerna slängts i papperskorgen så det finns få med extrema religiösa åsikter.
Kvinnoförtryckande klädsel är förbjudna att bära offentligt, kosher- och halalslaktat kött är borttaget från affärernas diskar som istället dignar av lokalt producerad svensk husmanskost.
I Habodemokraternas mönsterkommun kastar man inte ut invandrare, man ser till att de får behövlig träning. De som kommer bör anpassa sig och ta seden dit de kommer. Trivs de inte finns
möjligheten att åka hem. Kommunen lämnar gärna ett bidrag till hemresan för att alla ska trivas efter sin egen övertygelse.
I Habodemokraternas mönsterkommun präglas samhället av det lokala och svenska kulturarvet. Den nationella identiteten manifesteras så ofta som möjligt på så många platser som möjligt. Svenska
flaggor och vimplar vajar i vinden, kommunfullmäktiges möten, där den svenska fanan hänger bakom presidiet inleds med nationalsången.
Tack vare kommunens kulturarvsfond har den lokala hembygdsföreningen fått ett uppsving. På fritiden träffas kommunens invånare i det vitala föreningslivet där även Kulturskolans undervisning i
folkmusik och folkdans är en viktig träffpunkt. Även barnen får chansen att komma i kontakt med sitt kulturarv. På kostnadsfria musik, sång och danslektioner i skolan är olika gammeldanser ett
stående inslag.
På Nationaldagen är det fest. Kommunen ser som sitt ansvar att göra dagen till folkfest. Kommunens pensionärer och det äldreboende som utmärkt sig prisas för sina insatser och firandet präglas av
folklighet där alla känner sig välkomna. Ingen glöms bort oavsett ursprung!
Även det lokala kulturutbudet ska värna och stärka den nationella identiteten. Konsten ska gå att förstå och inte bara vara till för en liten grupp i samhället. Den skattefinansierade konsten ska
dessutom vara neutral. Syftet får inte vara att provocera eller propagera för en specifik åsikt. Samtidigt är yttrandefriheten viktig. HMF-lagen är annulerad p.g.a. missbruk. På det lokala
kulturhuset som fått extra resurser kan invånarna därför se utställningar som t.ex. Lars Vilks rondellhundar eller Parks ironiska målningar.
Yttrandefriheten och demokratin är honnörsord i Habodemokraternas mönsterkommun. Avtalet med Migrationsverket sades upp efter att invånarna fått säga sitt i en folkomröstning. För de små partier
som väljs in i kommunen är alla dörrar öppna. Man erbjuds insyn i alla nämnder och styrelser och valkretsarna har ritats om för att inte de små partierna ska missgynnas. Att vara politiker i
Habodemokraternas mönsterkommun är ett hedersuppdrag. Man ska stå nära folket och folket ska känna att deras röster räknas. Politiker möter medborgarna på olika former av träffar
och frågestunder, och kommunfullmäktiges möten sänds via radio och webb-tv. En länk mellan folket och politiken är borgmästaren som spelar en viktig roll i marknadsföringen av kommunen.
Med sin käpp, halskedja, stadens nycklar och värja kan han värdigt
representera kommunen i dess möten med vänner från andra platser, nära och fjärran.
Men det finns gränser för friheten. Allt kan inte tillåtas. Förutom de kvinnoförtryckande klädesplaggen har de lokala knallarna tvingats ta bort vänsterextrema och kommunistiska massmordshyllande
knappar och T-shirts och liknande från sitt utbud. I Habodemokraternas mönsterkommun finns inte några politiska extremister. Ingen misshandlas på grund av sina åsikter, inga valaffischer rivs ner
och alla respekterar majoritetens beslut. Den starka sammanhållningen i kommunen gör att ingen blir kommunist, anarkist, islamist eller nationalsocialism. Kommunen har en genomarbetad plan för
att förebygga att extremism sprider sig. I skolan läggs stor kraft på att lära ungdomarna om kommunismens, nationalsocialismens och islamismens brott. Material från antisvenska organisationer som
i anarkistisk anda anklagat demokrater för att sprida främlingsfientligt budskap visas på historielektioner som varnande exempel på anti-demokrati.
Skolan har en viktig funktion. Där formas morgondagens medborgare. Barnen och ungdomarna ska inte bara ges kunskap. Skolans uppgift är också att förmedla en förståelse för det svenska kulturarvet, våra gemensamma normer och värderingar. Skolan ska stärka elevernas förståelse för demokratin och den svenska värdegrunden. Man kontrollerar även lärare och personal mot kriminalregister.
Men undervisningen i gammel och populärdans är långt ifrån den enda punkten på schemat som ska stärka sammanhållningen. I Habodemokraternas mönsterkommun får barnen lära sig att förutom att bibehålla lokala dialekter, seder och bruk också lära om andra kulturers säregenheter.
De invandrare som vill ha hemspråksundervisning får bekosta den
själva liksom i de flesta andra länder. När terminen är slut firas skolavslutningen med sång i kommunens välbesökta kyrka.
Det är en skola med ordning och reda. Eleverna får betyg i ordning och uppförande från första klass och får genomgå frivilliga drogtester. Om någon skolkar skickar skolan sms till föräldrarna. De
som inte kan sköta sig hamnar i kommunens jourskolor. Men risken att det ska behövas är liten. De får extra stöd av klassmorfarsystemet. Ett system där kommunens äldre fungerar som extraresurser
och mentor åt de alla eleverna. Dessutom håller ”morfar/mormor” information om hur det var förr kontra nutid.
Habodemokraternas mönsterkommun är en kommun som präglas av småskalighet, klasserna slås inte ihop och bygdeskolorna hålls vid liv. I matsalen serveras svensk, närproducerad ekologisk mat, men
allt kosher- eller halalslaktat kött är absolut förbjudet.
Skolan styrs av staten, men kommunen välkomnar givetvis lokala friskolor. Så länge de är fria från religion och följer skollagen.
Det är en trygg kommun. På nätterna vandrar grannarna i gemensamma ronder för att kunna rapportera till polisen som efter kommunens enträgna lobbyarbete har valt att utöka sin bemanning på
kommunens polisstation. Utländska tiggare avvisas med hjälp av ambassader och konsulat från kommunen.
Det är samtidigt en trivsam kommun. ”Föräldrargrupper” som kvällsvandrar motverkar klottret och nedskräpningen hålls nere genom kommunens alla papperskorgar och de servicevärdar som rapporterar
om nedskräpning och skadegörelse. Lokaltrafiken är billig och går ofta, även ut till de mer glesbefolkade delarna av kommunen. Det finns gott om lekplatser, parker och hundrastgårdar och till och
med hjärtstartare är utplacerade.
I Habodemokraternas mönsterkommun är familjen viktig. Kärnfamiljen är samhällets grundpelare resonerar kommunen. Män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor. Därför har man strukit den skadliga
genuspedagogiken inom barnomsorgen, som är generös med sina öppettider. För de som jobbar natt går det att lämna barnen på natten. Men helst ska inte barnen vara för mycket i förskolan.
Åtminstone inte under den första tiden. Det kommunala vårdnadsbidraget gör att barnen inte behöver stressas in på förskolan utan de kan istället vara hemma. Och det finns många småbarn. Efter att
man gjort kommunen familjevänlig har födelsetalen skjutit i höjden. Samtidigt finns det stöd för dem som trots allt hamnar i destruktiva förhållanden. Kvinnojourerna kan varje år räkna med ett
generöst bidrag från kommunen, likaså stödfunktionen för män. Framför allt värnar kommunen sina äldre. Äldre- och handikappsombudet säkerställer att pensionärer får vad de, efter sitt långa liv,
har rätt till; trygghetslarm, rätten att bo med sin partner på ålderdomshemmen, intressanta utflykter till platser med anknytning till det gamla Sverige de är uppvuxna i och en särskild
pensionärspark. På ålderdomshemmen är standarden hög. Det serveras god lokalt nylagad svensk husmanskost. De boende får vilken kaffe och dryck de vill, de har gratis halkskydd, dator och telefon,
dagliga läkarbesök och omsorgs personal.
Hela kommunen präglas av ett sunt leverne. I de livsmedel som köps in med skattemedel finns inga farliga kemikalier. Maten ska inte heller ha producerats så att djur lidit i onödan.
Idrottslivet är lättillgängligt och i skolan har idrotten och sport stor plats.
Även naturen tas om hand. Kommunen har gett plats åt vindkraftverk men inte i stor skala som i många andra kommuner och har tydliga utsläppsmål. Kommunens bilar går på el eller
andra icke-fossila bränslen. Solpanelerna glittrar på skolans tak. Gifterna i kommunens marker är sanerade och fisklivet har blivit rikare sedan fiskarnas vandringsvägar förbättrats. Det är inte
bara fisk som ska skyddas. Djurrätten är självklar i Habodemokraternas mönsterkommun. På det kommunala djur-jourhemmet kan alla djurälskare vara säkra på att djur tas väl om hand. Invånarna vet
att inga av de produkter som köps med skattebetalarnas pengar har testats på djur.
På grund av de kraftigt begränsade bidragen till främmande kulturer har man råd att satsa på den svenska. Kommunen behöver ta ut skatt, men den är helt enkelt anpassad efter de behov som kommunen
har. De delar av kommunens verksamheter där man har hittat billigare privata alternativ har privatiserats och kommunen drivs framåt av en småföretagaranda som understöds av kommunens
småföretagarcenter. I stadshuset möts besökare av den folkliga och populära borgmästaren. Vid hans sida står två av nyckelfigurerna i framgångskonceptet - kommunens ungdoms och senior
representanter.
FN´s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
”Artikel 2: Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom. Börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, ……”
”Artikel 7: Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. ….”
”Artikel 19: Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. …”